Idag står det plugg på schemat. Hoppas det går någorlunda fort. Tänkte ta mig en promenad lite senare idag så jag får komma ut lite. Är i alla fall hemma i Långed igen. Trodde jag skulle bli kvar hela veckan eftersom vi hade egna studier och seminarie på fredag. Men det var inget grupparbete som skulle göras, utan man skulle svara på frågorna själv. Jag undrar vart man kan leta upp svaren på de här frågorna? Hmm.. Om någon kär vän läser det här inlägget så kan ni höra av er om det. Nej, nu är det dags att sätta igång!

Efter en lång dag i skolan sitter jag här i raggisar och myser i min lilla lägenhet. Har tom fått upp lite julsaker. Har även handlat lite julklappar idag! Så skönt att ha några personer på listan färdiga. Det är i och för sig ganska många kvar, men det är bättre än att inte ha hittat en enda. Imorgon åker jag hem (igen). Trodde jag skulle vara här hela veckan, men så var det inte. Så skönt att komma hem till min Tobbe och min pisse. Det blir nog fin fint. Ska lägga mig i soffan o slappa nu så jag får vila huvudet litegrann. Ha en fin kväll!!

Inlägg menade jag. Inte meddelande. Heheheh.

Har äntligen fått i ordning här hemma. Har dammsugit, skurat, pyntat, tvättat och bakat! Tro det eller ej men allt har gått bra idag. Mina lussebullar smakar till och med jättegott (Och de blev inte brända (!!!!) !!!) Ikväll ska Tobbe spela match i Stenungsund och jag ska sitta här hemma och mysa. En kväll för mig själv! Kanske får ta hem lite bra filmer som Tobias aldrig vill kolla på när jag ändå har en chans. Något som gör mig mer glad just nu är att vi snart är färdiga med en vägg inne i sovrummet! Nästa vecka ska vi köpa tapeter och lite annat så vi kan göra klart rummet inom en kort tid! Jag längtar sååå för det kommer bli så fint. Önska en hade lite mer pengar så en kunde bidra. Och köpa en ny sänggavel. Men det är inte högsta prioritet just nu. Men en önskade det. Nu får jag värma lite mat åt gubben så han kan komma iväg snabbt. Önskar er alla en fin första advent och en fin helg! Kram. PS: Meddelandet jag skrev den 16 november (?) gäller inte alla jag känner till utan en bekant. Hoppas ingen tagit illa upp. DS.

Åååh så deprimerande. Kommer antagligen inte kunna äta mjölkchoklad något mer. Jag som älskar choklad mer än ... aallt i stort sett. Okej, inte riktigt mer än allt, men allt som går att äta. Så jobbigt ! Fick diagnosen laktosintolerans igår, och märkte tydligt igår och idag, då jag åt liiiiite choklad, att det gav mig kramper i magen. Har legat både igår och idag och haft såna problem med magen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Trodde inte det var så farligt, men det var tydligen något bland det som innehöll mest mjölk. Så imorgon börjar jag äta allt utan laktos. Vi får se hur det går. Saknar hela min familj och min fina ängel Selma. Tänker på er. Kram

Gastroskopi väntar.. Känns lite nervöst i magen just nu. Hoppas att allt går bra.

Gillar inte folk som klagar på sina barn. Håll käften. Ni har skaffat dem själva och då får ni stå det kastet. Om ni tycker de är så jobbiga behöver ni åtminstone inte skriva ut det på facebook så att alla kan se det. Tycker så mycket mer synd om barnen än om er.

En vecka har gått. Fortfarande så knäckt. Blir så fruktansvärt arg för att allt är så orättvist. Har i alla fall accepterat situationen mer så att dagen blir okej. Jag vill fortfarande ha tillbaka min prinsessa, saknar henne något så.. ! Åh. Vill att hon ska vara tillbaka här med oss. Min underbara tjej. Nu försöker jag mig på att laga skinka. Det var Tobias som gjorde det sist gång (tro det eller ej) och nu är det min tur. Skinkan lär dock inte hålla till jul så denna matlagning kommer upprepas. Suck.. Nu får jag sätta igång med ett arbete som ska in imorgon. Hoppas alla mår bra. Kram

Dagarna går. Selma är inte här. Jag kan inte göra något. Så är det. Stor sorg finns kvar, men det är inte den jag ska skriva om idag, för ni som läser har nog redan förstått att jag saknar henne så otroligt mycket. Idag har jag haft Linn på besök. Har fått besök varje dag. Det har känts så skönt att kunna tänka på annat under dessa timmar. Tankarna går tillbaka på min bebis många gånger, men jag börjar kunna hantera sorgen på ett annat vis än vad jag gjort innan. Idag har jag och Linn suttit med reflektionsseminariet. Jag tror inte jag är riktigt redo för att vara där på måndag, därför gör jag en inlämning istället. Känns som man suttit lite för länge nu men, så det kanske är dags att ge sig för idag. Imorgon har jag praktik igen. Ska vara med astma/kolsköterskan, vilket ska bli roligt. Ska träffa min fina familj imorgon med. Var så längesen jag såg dem nu känns det som. Mamma och Martina var här i måndags, men det blir längesen ändå. Nu ska jag försöka hitta lite aktuell forskning om astma så jag kan göra en grej till innan jag lägger ner arbetet för idag. Hoppas alla mår bra. Kram

2 dagar har gått. Är fortfarande så knäckt man kan bli. Förstår inte att detta är sant. Önska det vore en mardröm som man kunde vakna upp ur. Saknar min bebis något så otroligt. Förstår inte att det är borta. Har accepterat läget lite i alla fall. Försöker att inte gråta, även fast det är svårt. Det har börjat svida i ögonen nu, och det gör ont i kroppen. Det är en sån stor sorg att leva med. Hon var verkligen min lilla bebis. Jag gjorde allt jag kunde, och hade det funnits ett sätt för henne att slippa ha ont, hade jag valt det alternativet. Det är så svårt att veta vad man ska välja. Jag ville inte avliva henne, men jag ville att hon skulle må bra, leva sitt liv utan smärta. Det känns så hemskt att säga att det bästa man kunde göra var att ta bort henne. Det jag just nu är så arg på, är att vi grävt ner henne på VÅR trädgård, och lagt ut ljus på stenarna. Nu är det någon som varit där och tagit bort ljusen. VARFÖR? Jag blir så fruktansvärt arg, det är min trädgård, och jag bestämmer. Det är inte torrt i marken, och det finns knappt något som kan brinna där. Jag saknar henne så. Mer och mer för varje timma som går. Finns inga ord för hur mycket jag älskar den här katten. Många tänker säkert att det bara är en katt. Säg det ni. De som har djur och fäster sig vid dessa VET hur det är att förlora ett djur. Man mår dåligt. Man sörjer. Jag har inga barn att ta hand om, jag har mina djur. Det är de som är mitt liv. Det jag gillar att göra, mina stora intressen. Det handlar om deras liv. När jag är i Trollhättan väntar jag på att få komma hem till mina katter, för att jag saknar dem. De är som mina barn. Selma var min lilla bebis. Jag sörjer att hon gått bort. Jag vet att hon alltid kommer finnas i mina tankar, för hon var den där speciella katten man bara ville mysa med. En fantastisk bästa vän som fanns där när man var ledsen, o lyssnade när man behövde bli lyssnad på. Hon dömde mig inte. Och det är det som är grejen med djur. De dömer ingen för vad de tycker och tänker. De är underbara vänner tills de lämnar en. Precis som Selma. Hon kommer alltid vara min bästa vän, även fast hon inte finns här hos mig längre. Jag kommer fortsätta prata med henne, som om hon vore här. Det tror jag. Jag vet att många kommer undra vad felet är på mig som tycker detta om ett djur, men de som känner mig väl VET hur mycket jag älskar mina katter, och hur jag känner för dem. Jag har fått så många fina sms, och jag är så glad att jag har vänner som förstår vad jag går igenom. Jag älskar dig Selma. Du är det allra bästa. Min bästa vän. Så speciell och underbar. Jag saknar dig, och det är så jobbigt att du inte är här när jag behöver dig allra mest. Det går inte jämföra dig med någon annan. Du var en klass för dig själv. Den bästa.

Kan inte beskriva hur mycket sorg jag känner just nu. Att förlora min bebis, min fina Selma, är det värsta som någonsin hänt mig. Allt gick så fort. Jag vill bara ha henne tillbaka, krama henne, sova med henne, allt. NU är allt BORTA! Aldrig någonsin kommer det bli som förut. Ingen kommer kunna ersätta en sån underbar katt som hon var. Världens finaste. Världens bästa. Hatar allt för tillfället. Vill bara stänga in mig och gråta i flera dagar. Natten var den värsta på länge. Sov 10 minuter, grät 1 timme, sov 10 min, grät 1 timme. Känns som det aldrig kommer ta slut. Förstår inte vad jag ska göra. Hon var i stort sett allt för mig. Min bästa vän. Jag hoppas att hon har det bättre på andra sidan. En sak är jag dock säker på, hon är den finaste ängeln i hela himlen. Jag älskar dig Selma, nu och alltid. Jag kommer aldrig glömma dig. Du var världens bästa vän. Du är det underbaraste jag vet. Alla minnen med dig är bra, och de kommer aldrig försvinna. Du har en stor plats i mitt hjärta, och den platsen kommer du alltid ha. Jag saknar dig så. Jag hoppas du har det bra, och att du är lika snäll mot alla andra där som du var i ditt levda liv. Älskar dig föralltid, min fina bebis.

Godmorgon! Här sitter en, nästan helt orörlig på grund av den roliga Kettlebell träningen igår. Rekommenderas starkt ifall man vill ha träningsvärk i hela kroppen. Herregud. Tänker i alla fall fortsätta med det eftersom det ger ganska mycket. Ska idag sätta mig med lite böcker för att läsa på om KOL. Vi har en liten examination imorgon efter seminariet, så antar att det är bra att kunna. Vi får i alla fall hoppas på det bästa, för jag orkar inte misslyckas en gång till. Suck. I eftermiddag kommer mamma hit. Vi ska till överby och köpa en jacka till mig. Åker kanske dit en stund innan och kikar på lite annat också. Blir säkert en fin dag idag! Ha det fint. Kram!